På kyrkogården i södra Lappland

av Börje Lindström




Folke Isaksson

Jag var konsumföreståndare här i byn
och alltid på språng. Än skulle jag
skära upp Falukorv för tio öre
åt någon som sa:
Skär så nära korven som möjligt!
Än skulle jag skynda mig ut
till den gurglande bensinpumpen
där en tutande bilist
ville ha stadsservice mitt på Stöttingfjället.
Men mest skulle jag passa upp på min fru
som ständigt ropade:

Folke, Folke, Folke!

Karin var äldre än jag,
elegant, som urklippt ur en veckotidning,
och hade gröna solglasögon
i en by där ingen varit längre än till Lomsjökullen.

Ofta stod hon i dörren
upp till privatvåningen
rökte cigarett i ett Hollywoodlångt munstycke
och såg ned på kunderna
fast hon var infödd liksom alla de andra.

I ungdomen hade jag
suttit uppe på sågspånstaken
och spelat dragspel,
då hade hon tyckt att jag var bra
men det var innan
hon satt på sig
de gröna glasögonen.

Allt tunnhårigare, allt nervösare
sprang jag ut till magasinet och hämtade sillhinkar
putsade bilrutor i förbifarten
och sopade undan snö från butikstrappen.

Och med andan i halsen
stod jag bakom disken
och lyssnade till byns alla kvinnor
som ständigt klagade
på kvalitén och hotade att gå
till Erikssons Livs
medan Karin ropade uppifrån våningen:

Folke, Folke, Folke!

Om vintrarna, vid julottan,
när sista skinkan var såld
satte jag ut Konsums marschaller över hela byn
så att ljusen bände upp natthimlen
och tillvaron blev en ljuskatedral, vackrare
än Sankt Peterskyrkan i Rom.

Och Karin fick åka häst och släde till julottan
i sina gröna solglasögon
och bjällrorna klingade,
och kyrktuppen såg ut över sitt snörike
och i kyrkbänken
nickade jag försiktigt till
över psalmboken
och Karin väste:

Folke, Folke, Folke!

Till slut dog Karin
folket strömmade till Erikssons Livs
och jag satt i veckor på balkongen
som vätte ut mot Lapplands ändlösa myrland.

En midsommarafton
när butiken äntligen gått omkull
bjöd jag till fest
och deklamerade Nils Ferlin:

Av ständig oro för stort och smått
blev jag alltmer en igelkott.

Sedan log jag, lyfte mitt glas,
skålade och drack
så att det gurglade i mig
som en gång i den gamla bensinpumpen
som numera endast besöktes
av sädesärlorna
och en och annan katt.


STÄNG FÖNSTRET


Texten är hämtad från www.borjelindstrom.se


© Börje Lindström 2020. Texten skyddas av Lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk och motsvarande internationell lagstiftning.
Upphovsrätten bevakas kontinuerligt av Sveriges Författarförbund och Sveriges Dramatikerförbund.