Tidsklipp. Mamman ensam. Susanne in.

HON
Nej, men får jag se på dig! Ja, du är vacker! Du har fått frostrosor på kinderna också! Du är så vacker att du vet svaret på allt! (paus) Men var är Stefan?

FÄSTMÖN
Han köpte en ficklampa som han absolut ville prova. (paus) Men du, det var nån Anna som -

HON
Ja, han kanske köpte den för att blinka till henne, ficklampan. När han var liten så stod han varje kväll och signalerade, ja, han blinkade till Anna.

FÄSTMÖN(försöker skämta)
Jaså, jag trodde nästan att han skulle blinka ner några flygande tefat!

HON
Nej, nej. (paus) Han blinkade till Anna, det var hans syster. Han var bara två år då hon drunknade här nere. Vi draggade hela sommaren, men vi hittade henne aldrig. Ja, då fick Stefan för sig att hon fanns nånstans däruppe, bland stjärnorna.

FÄSTMÖN
Jaså, du hade ett barn till? (paus) Vad är det?

HON
Jag vill inte tala om det!

FÄSTMÖN
Va?

HON
Tyst med dig! (slänger en käpp) Jag vill inte tala om det! (paus) Dom döda måste få sova, hur mycket man än vill väcka dom!

FÄSTMÖN
Jag frågade ju bara!

HON
Ja! Jag vet! Jag vet! Och nu - nu är jag elak mot dig! Ja, jag vet det jag också! Jag är som Sabina med järnpipan, hon kastade alltid saker omkring sig! (paus) Ja, jag vet att jag blivit elak och småsint och egennyttig!

FÄSTMÖN
Men det var ju inte så farligt -

HON
Jo, jo - jag kan höra mig själv tala och skämmas för det! (paus) Förlåt mig, förlåt mig Susanne!

FÄSTMÖN
Du har ju rest så långt i dag!

HON
Nej, det är inte det. Det är nåt annat. Nåt hemskt. Du vet inte vilken hemsk människa jag är! (börjar skratta) Men du, nu sa jag samma sak som du!

FÄSTMÖN(skrattar)
Ska jag kamma dig! (paus) Får jag se? (tar av peruken; mammans hår har börjat växa fram) Minns du när jag satt och kammade dig i peruk på sjukhuset!

HON(skrattar till)
Jaha-a! - åh, Susanne, tänk om vi varit jämnåriga! (paus - pianomusik hörs) Åh, det är skönt, det är så skönt - (paus) Åh, att jag inte får träffa dig mer!

FÄSTMÖN
Men vi ska ju komma hit i jul?

HON
Ja, men jag - vi ska åka bort -

FÄSTMÖN
Vad säger du? Ska du och Sixten åka bort över julen?

HON
Nej, inte Sixten inte, nej, jag pratar inte om honom! (paus) Nej, jag pratar om min nallebjörn. (paus - TV-röst: "Vi har hört ett stycke av Bengt Hallbergs Trio i 'Lover man'") Ja, han kanske inte är mycket att ha, nej, han är absolut ingenting för dig inte, men - men åh, hans bruna ögon är precis som -

SONEN(in; om mammans hår)
Ja, då är hon klar då!

HAN(in)
Va fan går du och slår av TV:n för!

SONEN
Du tittar ju inte! Kom nu! Nu ska ni bli kändisar!

HON
Jaså!

HAN
Ska vi inte se Aktuellt?

SONEN
Sätt dig nu farsan! Ja, men va bra, titta, titta nu kan ni se er själva på TV:n! Ja, vi ska spela in er! Det måste ju finnas nånting kvar till eftervärlden!

HON
Men titta, Sixten! Vi är på TV!

SONEN
Vinka pappa!

HAN
Jag vill inte. Det sitter en gubbe där!

HON(skrattar)
Det är ju du Sixten!

HAN
Ser jag så jävlig ut!

SONEN
Vinka nu pappa!

HAN(vinkar)
Hej, hej! (paus) Har du sett!

SONEN(till Susanne)
Dom är som ungar - dom är precis som ungar!

HON
Vi är kändisar Sixten! Vi är kändisar!

HAN
Dumheter!

SONEN(till pappan)
Nej, gå inte! Vi ska göra reportage. Om vi får nån unge kan han ju se er! (till mamman) Inne i den här apparaten så kommer ni ändå att finnas kvar!

HON
Är det inte i den där?

HAN
Nej, den är ju för liten!

SONEN
Ja, det här blir ju för evigheten det!

HON
Tänk Sixten - det är för evigheten!

HAN
Äh!

HON
Det är för släktleden som ska komma efter oss, dom kommer att sitta om hundra år och se hur vi hade det.

FÄSTMÖN
Ja -

HON
Ja, Susanne, jag känner att dom redan är här - dom står utanför huset och tittar in på oss! Vi är små tennsoldater förstår du! Och här går vi omkring och pratar till dom utan att veta det! Och de kan ta fram oss när de vill och le och säga, ja, där är mina vänner igen! Mina små vänner ändrar sig aldrig, de simmar där inuti glaskupan som fiskar!

FÄSTMÖN
Ja, tänk om dom verkligen kunde se oss! Ta upp oss och titta in - som i ett dockskåp! (paus) Ja, om vi på nåt sätt kunde hjälpa dom, bara genom att finnas till! Om vi verkligen kunde sända ut ett budskap! (Stefan och pappan ser på varann i samförstånd och gör cirkeltecken i luften med sina fingrar) Ja, vi behövde bara knacka i väggen så skulle de höra oss! Hallå, hallå - det är 1900-talet som anropar! Och nu, nu sänder vi!

HON
Ja, Susanne! Hallå! Hallå!

FÄSTMÖN
Hallå, hallå!

HAN
Kom kossorna kooom! Kom kossorna kooom!

HON
Sixten!

HAN
Jag ropar - åt evigheten! (paus) Kom kossorna kooom!

HON
Nej, jag är fången här jag, i den här glaskupan - (ropar) Ho, ho! Evigheten! Jag är fången häääär! Ja, kom evigheten kooom! Kom och hämta mig nuuuu!

HAN
Kom så får ni piiiissa!

SONEN
Pappa! Sätt dig igen - var är du född?

HAN
Vet du inte det!

HON
Kom min älskling och hääämta mig! Ja, kom och hämta mig!

HAN(ut; om mamman)
Jävla idiot!

SONEN(ut)
Pappa!

SUSANNE(viskar)
Sätt igång bara!

HON(tvekar)
Hej - hej!.. Jag talar från 1994! Till er i framtiden! (paus) Men nu blev jag så blyg, så jag vet inte vad jag ska säga! (paus) Jo, nu vet jag - en gång, när jag var flicka, då bodde jag i en röd gård med vita knutar, och fönstren, fönstren förstår ni, dom är alltid nyputsade - och min syster och jag, vi städar och städar. Ja, Nelly och jag städar ut ett helt århundrade, för att få plats med ett nytt! och där ska alla har det bra och alla ska kunna älska! Ja, vi är lite tokiga vi! Som man är! Men innan jag vet ordet har Nelly sett nån i dörrn, och när jag tittar upp, så ser jag hur Nelly och han skrider bort över det nyskurade trägolvet, ut i livet - Och jag, jag är ensam kvar med min rotborste och skurhink - och jag måste gå ut på bron för att gråta - och då, då snubblar jag. Ja, det är nån som ligger där, raklång över trappen. Och när jag rör honom, då vickar han till - som en gungbräda! Men sen, sen när han vaknar - ja, då vecklar hela världen ut sig som ett lyxtelegram! Ja, vi är så kära Sixten och jag, att det nästan gör ont! Men sen, sen är sommaren slut - och känslorna, känslorna bara försvann - Sixten blev ju ledsen, men jag - jag började träffa Nellys fästman i smyg! Åke hette han! Åh. Åke - det var ett sånt vackert namn, och vi, vi skulle gifta oss! Vi satt och planerade, förstår ni, hur han skulle läsa till ingenjör, och vi skulle flytta härifrån - till Stockholm! Staden på öarna! Men precis som vi skulle gå och se ut vigselringen, ja, då kände jag ett yxhugg inifrån magen - och, ja - jag var med barn, med Sixten, ja, så gifte vi oss, Sixten och jag, man gjorde så på den tiden... Men förstår ni, mina och Åkes känslor tog aldrig slut, nej, aldrig! Och nu, nu förstår ni, nu är flickan som stod med skurborsten gammal, och Åke är gammal - ja, det har gått femti år - och dom har försvunnit precis som när man knäpper med fingrarna! - men Åkes och mina känslor, dom har inte försvunnit! Dom är likdana, lika starka! Ja, jag har talat med honom varje dag i telefon på sjukhuset, ja, Susanne där bakom (kameran) undrade nog vad jag skulle med alla enkronorna till! Och nu! (viskar) Nu förstår ni, nu är han på väg!

(Pappan och Stefan har stått och hört på ett bra tag. Stefan går fram och stänger av kameran - Susanne och Stefan ut)