Rasten

av Börje Lindström




SCEN 1

En vuxen man trevar sig i mörkret in på en skolgård. Där ligger en kvarglömd fotboll och glöder svagt som ett minne. Långsamt börjar den lappländska vinden blåsa. Vinden drar i mannens rock och som vinden fortsätter tar mannen av sig rocken och man ser de skolkläder han bär under den.

MANNEN:
Jag har inte alltid varit stor. En gång var jag liten och ledsen... En gång fanns det i södra Lappland en skola av rött tegel... När jag tänker på den känns det som om ett monster står bakom min rygg och bränner in sin blick i mig... Och ögonen fortsätter lysa. De lyser sig långt in i mig, till ett ställe där det alltid är höst och jag är tio år och övergiven... I morse ville jag inte gå till skolan. I våras ville jag, för då levde Tomas. Tomas finns inte mer... Tomas dog i våras... Då blev jag rädd, för det var nog jag som dödade honom... Jag låg i en klöveräng hela sommaren och tittade upp i himlen. Ibland såg jag ett moln där uppe som han kanske seglade omkring på... Men det var bara som jag fantiserade. Tomas är död och ligger under jorden fast han borde segla på ett moln... Det kan bli krig. Jag är rädd för kriget. Fast om kriget kommer blir det rättvist... Då dör jag också och Tomas får sällskap på sitt moln... Dom talar om kriget i radion hela tiden. Det där är förresten vår skolas radioantenn. Ryssland har fraktat robotar till Kuba utanför Amerika. Om inte Ryssland tar bort robotarna från Kuba börjar Amerika ett krig mot Ryssland... Då släpper dom atombomben... Vi fick kolaps... Kalops i skolbespisningen... Anders slickade förstås sin tallrik kruttorr med tungan. Det har han gjort hela veckan sen han kom hit. Kent började skratta. Kent har bestämt sig för att skratta åt allt som Anders gör. Siv tittade först på Kent, sen på Anders och så på Kent igen. När hon såg att Kent fortsatte skratta började hon också skratta. Det lät konstigt, det låter alltid konstigt när Siv skrattar... Lajla tittade bara på Anders. Hon skrattade inte. Annars har hon samma skratt som Tomas hade. Syskon skrattar likadant... Men jag tänkte på frukostrasten. När alla skrattat färdigt sa jag: vilken svinmat Ebba i bespisningen har lagat i dag. Den smakar sämre än kokt skit! Dom såg på mig. Ingen skrattade. Kent viskade något till Anders och Anders till Siv och Siv försökte viska till Lajla, men Lajla hade tagit fram sina filmstjärnor och då går det inte att prata med henne. Men dom andra tittade på mig och skrattade rått som en rå uppskuren komage med köttslamsor och blod och fettklumpar... Jag ska bli stor... Jag ska bli stor... Det är min enda chans att slippa frukostrasten.

SCEN 2

Barnen forsar, alla på en gång, ut ur skolan. Kent hoppar genast upp på staketet, där han likt en hök bevakar skolgården. Anders springer ut med sina armar utsträckta. Han härmar ett flygplan. Snart börjar Anders joxa med fotbollen, vilken Lajla snabbt dribblar från honom. Siv rör sig långsammare än de andra ute på skolgården. Hon stirrar på pojken, misstänksamt.

KENT:
Ahrg! Skit på er!

SIV(till pojken):
Jävla lipsill!

POJKEN:
Låt mig vara! Jag har inte gjort dig något. Jag har aldrig gjort någon människa något.

ANDERS:
Flickor kan inte spela fotboll!

POJKEN(till Anders):
Nä, dom kan inte reglerna!

KENT:
Siv, säg åt honom att ställa sig i sitt hörn! Han förstör utsikten!

SIV:
Du hörde vad Kent sa!

(En plötslig vindil i löven vid önskebrunnen - önskebrunnen är bara en vanlig dagvattenbrunn med galler. Pojken ser vindilen - de andra barnen är stilla)

POJKEN:
Tomas! Du står där osynlig och sparkar i löven. Har du inget bättre för dig!.. Molnen är små vattendroppar! (sparkar till löven) Det har min farbror sagt och han vet. Det är inte alls som du säger: (härmar Tomas) Molnen på himlen kommer från pannrummet. Vaktmästaren sitter där nere och eldar så att det ska bli moln. Alla moln är rök ur skorstenarna... Larvigt! Vaktmästaren eldar för att det snart är vinter, men på sommaren eldar ingen och då finns det ändå moln - hur kan det finnas moln på sommaren om ingen eldar!.. Svara på det, dönicke!

(De andra barnen rör sig igen)

KENT:
Få se på filmstjärnan!

LAJLA:
Det är Chaplin. Den har jag fått av min storasyster för att ge Önskebrunnen.

SIV:
Lajla - fråga Önskebrunnen om det blir krig!

KENT:
Det är inte alls någon Önskebrunn. Jag slår vad om den här tvåkronan att det bara är en avloppsbrunn. Allt annat är (droppljud) skitsnack...

ANDERS(till pojken):
Vad är en Önskebrunn - på min förra skola hade vi inte någon sån.

POJKEN:
Det var jag och min bäste vän som upptäckte den.

ANDERS:
Hur då?

POJKEN:
Dagen efter påsklovet låg det plötsligt en presenning på skolgården. Jag sa: Titta! Min kompis lyfte på presenningen och sa att det tickade.

ANDERS:
Vad då?

POJKEN:
Vi har hittat en Önskebrunn, sa han.

ANDERS:
Nähä!

POJKEN:
Vi önskar något, sa jag. Då sa min kompis: Palt, vi önskar att vi får palt i bespisningen i morgon. Han tyckte om palt. Det var nog det enda felet med honom.

ANDERS:
Tror jag det!

POJKEN:
Vi fick palt nästa dag... Sen önskade vi att Kent...

KENT:
Håll käften!

SIV(till Anders):
Önskebrunnen är en brunn som kan svara på frågor (till Kent) men man kan inte önska sig något av den.

POJKEN:
Man kan visst önska!

LAJLA:
Tysta nu - Önskebrunnen ska svara!

KENT:
Anders - kom hit och kolla. Jag ser ett flygplan där borta!

SIV:
Åh Gud, tänk om det är ett bombflygplan!

LAJLA:
Att ni aldrig kan hålla käften! Nu hörde jag inte vad Önskebrunnen svarade!

KENT(pekar åt vänster):
Det ser ut som ett ryskt flygplan!

ANDERS:
Jag ser det inte.

KENT(viskar något till Anders)

ANDERS(pekar åt höger):
Jo, nu ser jag det. Där är det!

KENT:
Snart flyger vi i luften!

SIV(kryper in under bron):
Fader vår...

LAJLA(till pojken):
Han bluffar!

SIV(under bron):
Amen! Är vi döda nu?

KENT:
Titta på dom Anders! Dom är alldeles vita i ansiktet och dom skakar i hela kroppen. Vilka fega skitar!

POJKEN(till Siv):
Du kan komma fram nu, dom lurades bara.

SIV:
Passa dig noga - lille skit!

SCEN 3

Lajla går fram till Kent.

LAJLA:
Din förbannade jävla idiot!

KENT:
Svär inte, din skit!

LAJLA:
Fattar du inte att det snart blir krig. Det är gris!

SIV(gapskrattar)

ANDERS:
Vad sa du?

LAJLA:
Kris!

ANDERS:
Pappa har en styckad sugga i frysen i vår affär. När det vart strömavbrott i söndags kväll tinade suggan och det rann ut fullt med vatten och grisblod över hela golvet. Då var det kris!

POJKEN:
Kubagrisen!

SIV(skrattar)

KENT(till Siv):
Det var inte roligt.

SIV(till pojken):
Det var dumt!

ANDERS(till pojken):
Vet du, jag är så rädd för kriget att jag har ont i magen.

POJKEN(drar upp skjortan):
Jag är rädd här. Fast en gång var jag rädd ända härifrån till hit.

LAJLA(går):
Det finns ingenting att vara rädd för. Utom myrorna. Men vaktmästaren har lagt ut Myrex. Det biter.

ANDERS:
Hördu, när vart du rädd härifrån till hit?

SCEN 4

KENT:
Du är väl inte rädd?

ANDERS:
Nähä! Jag har aldrig varit rädd, jag kan inte bli rädd. Det beror nog på att jag är alldeles för modig!

KENT:
Ingo!

(Kent och Anders börjar boxas)

ANDERS:
Floyd!... (fälls av Kents högerkrok) Vilken saftig höger!

KENT:
Ska vi visa honom strypgreppet?

ANDERS(vet inte vad det är):
Jah - aaah. Det gör vi!

(Kent går mot pojken och håller sina händer som en rävsax)

POJKEN:
Min pappa har sagt att man stannar i växten om någon försöker strypa en!

KENT:
Din pappa har alldeles rätt.

POJKEN:
Gör det inte! (tittar mot lövhögen) Tomas! Hjälp mig! Du har rätt - molnen är bara rök! På sommaren är de cigarrettrök!

(Kent klämmer med sina både händer till om pojkens hals)

ANDERS:
Jävlar va löjlig han ser ut.

POJKEN:
Ahhh. Sl... (Kent släpper taget, går till stängslet) Nu kommer jag aldrig att bli större än så här... (till Anders) Det är ditt fel alltihop. Din jävla nybörjare - det är du som rår för det! Hade du inte kommit hade det här aldrig hänt!

ANDERS:
Det var inte mitt fel. Mina föräldrar kom hit för att öppna affär.

POJKEN:
Jag ska döda dig!

ANDERS(springer rädd undan):
Sticker du upp din skit!

KENT:
Stack han upp?

ANDERS:
Ja, men han fick så att han teg.

(Anders gör sin flygplansimitation)

POJKEN(till önskebrunnen):
Önskebrunnen, gör så att Anders dör. När han kom hit trodde jag att de skulle jävlas med honom för att han var ny, men de fortsätter att jävlas med mig... Döda honom Önskebrunnen. Jag har fått strypgreppet och kan aldrig bli stor. Döda honom!

STÄNG FÖNSTRET


Texten är hämtad från www.borjelindstrom.se


© Börje Lindström 1984. Texten skyddas av Lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk och motsvarande internationell lagstiftning.
Upphovsrätten bevakas kontinuerligt av Sveriges Författarförbund och Sveriges Dramatikerförbund.