Ett dunkelt rum i ett gammalt hus på landet. Den blå rullgardinen är neddragen för fönstret. Ormbunken står på sin piedestal. Ljusstaken står på byrån. Fogsvansen och yxan ligger vid sängändan. På golvet ligger ett par trasmattor. En pall och en sopkvast står i ett hörn. I sängen ligger Farfar döende. Avlägset hörs då och då radiomusik från köket. Dörren öppnas. Pojken in.

POJKEN
Farfar? Farfar? (paus) Farfar?

FARFAR(smackar på sin låtsashäst)
Mph, mph!.. Storgranen, storgranen...

POJKEN
Var är du farfar? Det är så mörkt? (tänder ljuset, går mycket försiktigt med det tända stearinljuset mot Farfars säng) Farfar, ska vi leka med barkbåtarna? Farfar, det har regnat i natt - vattentunnan är ett enda stort hav!

FARFAR
Nej, pojken, jag orkar inte.

POJKEN
Vill du ha lite fläsk? (ger Farfar en fläskskiva) Då orkar du nog?

FARFAR
Har inte mamma sagt någonting?

POJKEN
Nä? (paus) Farfar, ska vi gå då?

FARFAR
Har inte mamma sagt att jag ligger på mitt yttersta?

POJKEN
Vad är det?

FARFAR
Det betyder att jag skall gå bort.

POJKEN
Ska du?

FARFAR
Ja.

POJKEN
Men då måste du ju stiga upp.

FARFAR
Stiga upp? Varför det?

POJKEN
Annars kan du ju inte gå bort. Jag kan följa med dig. Tänker du köpa glass?

FARFAR
Jag skall dö, pojken min.

POJKEN
Va?

FARFAR
Jag skall dö, pojken.

POJKEN
Nä, farfar! Nu hittar du på! För mamma hör på radio, så hon vet nästan allt. (ropar) Mamma! Har dom sagt på radion att farfar ska dö!

FARFAR
De vet inte allt på radion. De vet inte att jag ligger här mitt i vintern och skall dö. Jag skall dö, pojken min.

POJKEN
Men det är ju sommar? Farfar, du och jag ska ju leka!

FARFAR
Nej, det är vinter. Titta, lakanen är vita som snö.

POJKEN(tror inte på Farfar)
Du bara luras, farfar.

Pojken böjer sig snabbt ner. Plockar upp en nyckelpiga från golvet. Tittar på den. Lägger den på ovansidan handen.

POJKEN
Farfar - jag ska önska att du blir frisk! Jag har hittat en nyckelpiga! Man kan önska sig vad som helst när en nyckelpiga flyger. Vänta ska du se farfar!.. Flyg lilla nyckelpiga, flyg... (stirrar intensivt på nyckelpigan) Flyg lilla nyckelpiga, flyg... Den är lite trött bara. Den flög så långt för att komma hit. Lite trött bara, trötti-trött. Trötti-trötti-trött-trött...

FARFAR
Jag tror att den är död, pojken.

POJKEN
Det är det inte alls! Vakna nyckelpigan, vakna! Vakna! Nycklis! Vakna! Jag vill att du ska leva! Jag vill!.. Vänta! Jag ska bara sätta mig i villställningen. (till Farfar) Mamma säger att vill man nåt tillräckligt blir det så. (sätter sig i villställningen, koncentrerar sig intensivt) Aaaaaaa! (paus) Det gick inte. Jag rimmar i stället. Kära, kära nyckelpiga, lev igen! Lev så får du en spänn! Titta! Den rörde sig!

FARFAR
Får jag se?

POJKEN
Ser du?

FARFAR
Jaaa... Nej. Nej, pojken, den är död... Vi får begrava den. Den kan få ligga här i min snusdosa.

Farfar öppnar snusdosan

POJKEN
Usch! Det luktar!

FARFAR
"Av snus är du kommen, snus skall du åter varda. Gud skall uppväcka dig på den yttersta dagen." (knäpper igen locket på snusdosan) Adjö, nyckelpiga.

Pojken går

Pojken stannar vid dörren.

POJKEN
Farfar, ska vi gå till vattentunnan nu?

FARFAR
Nej, pojken min. Jag skall ut i timmerskogen! Jag och Hästen! (sätter sig på sängen och fäster ett par hängslen som tömmar i sänggaveln. Sängen är plötsligt en timmersläde) Mph, mph! Hästen, nu far vi!

POJKEN(ropar)
Mamma, mamma - kom, farfar ska köra timmerhäst! (radioljud från köket) Mamma! Han tror att det är vinter!

FARFAR
Är det inte vinter?

POJKEN
Nej, det är sommar, farfar.

FARFAR
Jaha, det är sommar? Ja, men jag kan blåsa en vinterstorm jag! (blåser en storm - det låter mycket svagt) Uhh. Uhh.

POJKEN
Du måste använda löständerna, farfar.

FARFAR
Jaså? Tack! (tar upp löständerna) Nu då? (fortsätter blåsa) Uhh. Uhh.

POJKEN
Det låter som vinter?

FARFAR
Ja, det är vinter! Full vinter! (smackar på hästen) Mph, mph! Och nu, nu skall vi ut i timmerskogen!

POJKEN
Men farfar det finns ju ingen snö!

FARFAR
Snö! Snö måste vi ha!

POJKEN
Vad gör du farfar! Mamma, mamma! Farfar tänker förstöra bäddningen!

Farfar sprider ut lakanen till snö - snart ser rummet ut som en liten vintrig timmerskog

FARFAR
Jag gör vinter! Vinter, pojken min! (sätter sig på timmersläden igen) Skall du inte åka med?

POJKEN
Mamma! Mamma!

FARFAR
Nu far jag! Mph, mph! Mph, mph!

Pojken hoppar upp på timmersläden

POJKEN
Jag följer med!

Timmersläden har satts i rörelse av Farfars och Pojkens vaggande kroppar. Då och då klatschar Farfar med tömmarna. Farfar tittar intensivt framåt. Pojken ser sig förvånad omkring.

FARFAR
Mph, mph! Se, ser du hur snön gnistrar? Nog är det väl vackert, pojken min? Mph, mph! Här. Sätt på dig krimmelmössan! Det kan bli kallt!

POJKEN
Tack... Farfar?

FARFAR
Och ser du räven?

POJKEN
Farfar?

FARFAR
Där, där springer han! Mph, mph!

POJKEN
Farfar! Vart ska vi!

FARFAR
Vi skall till Storskogen! Mph, mph! Till lodjuren, mårdarna och illrarna. Till björnarna, bävrarna och berguvarna! Mph, mph!

POJKEN
Mamma säger att Storskogen är farlig.

FARFAR(stannar hästen)
Proooo! (paus) Är du rädd pojken min?

POJKEN
Neej, men mamma säger...

FARFAR
Inte är du väl rädd för skogen? Är du det?

POJKEN(ser sig omkring)
Neej... för den verkar väldigt likt ditt rum farfar?

FARFAR
Då åker vi då?

POJKEN
Jaaa...

FARFAR
Hoppla, Hästen!

FARFAR
Mph, mph! Håll i dig! Här skall det köras timmerhäst!

POJKEN
Farfar, ska du verkligen dö?

FARFAR
Ja. Jag skall dö därinne i Storskogen. Se, så mycket snö det är i granarna! Och se så Hästen travar! Mph, mph!

POJKEN
Farfar, varför måste du dö?

FARFAR
Alla måste dö. Mph, mph!

POJKEN
Inte jag.

FARFAR
Nej, inte nu. Men sen. När du blivit lika gammal som jag. Mph, mph! Håll i dig, det kommer en kurva därframme!

POJKEN
Farfar, jag vill inte att du ska dö.

FARFAR
Jag har blivit för gammal. Då måste man dö. Men jag fick ett bra liv. Jag fick hugga timmer i femti år. Håll i dig, nu kommer kurvan!

De far in i kurvan och deras kroppar lutar utåt

POJKEN
Men jag älskar ju dig!

FARFAR
Tyck om. Här i Lappland säger vi tyck om.

POJKEN
Jag tyck om dig.

FARFAR
Gör du?

De är ute ur kurvan

POJKEN
Ja! (paus) Du kan väl leva för min skull, farfar? Jag ska aldrig mer komma in och rycka täcket av dig när du sover. Det lovar jag! (paus) Farfar, du kan väl leva!

FARFAR
Det kan jag inte. Min tid är slut. Jag kan inget göra åt det. Människan bestämmer inte över liv och död. Men har man tur blir man en ängel sedan man dött. Håll i dig igen, här kommer det en ny kurva!

POJKEN
Farfar, farfar! Det går för fort! Hjälp! Den här klarar vi aldrig!

FARFAR
Var inte rädd! Nog kan jag köra häst! Mph, mph!

De kommer in i en väldig kurva, de lutar starkt utåt

POJKEN
Oj, oj, oj!

FARFAR
Järnspikars, järnspikars, järnspikar!

De klarar kurvan med nöd och näppe

POJKEN
Hurra, vi klarade det! Det gick, farfar! Det gick!

FARFAR
Jaaa... (har upptäckt något framför dem) Nej, nej, nej!

POJKEN
Farfar, vad är det?

FARFAR
Håll för näsan! Hästen tänker fisa! Tag skydd! Prrrrt!

Pojken och Farfar kastas baklänges

POJKEN
Oj då.

FARFAR
Järnspikars, järnspikeligen!

POJKEN
Vad hände?

FARFAR
Hästen fes bort sig själv! Nu får vi gå!

POJKEN
Farfar, du kan inte gå! Du är ju sjuk! (Farfar börjar gå - Pojken ropar) Mamma, kom! Farfar tänker gå! Mamma!

FARFAR
Hon hör dig inte. Vi är för långt inne i skogen.

POJKEN
Jag går och hämtar henne! Sitt där farfar!