Början till slutet
världsspekulationen
Stockholm 11 december 2000
Den väldiga uppgången på USA-börsen åren
1982-2000 har i huvudsak berott på en än väldigare
kreditexpansion - inte på förbättringar i USA:s
näringsliv.
Medan staten USA minskade sina skulder byggde
samhället USA - företagen och allmänheten - upp
världshistoriens största skuldberg. Det var denna
den privata sektorns skenande låneekonomi som
höjde priserna på aktier och fastigheter till
vansinnesnivåer.
Det mest iögonenfallande exemplet på
USA:s låne- och finansbubbla var värderingen av IT-
och telekomaktierna.
Nasdaqs glimrande aktietorn på de
forna
porrbutikernas Times Square. Ljuset slogs på
två månader innan IT-bubblan sprack.
Under hela 1900-talet värderades
börsbolagen i genomsnitt till cirka tio gånger den
förväntade årsvinsten (innan kraschen 1929 till 16
gånger årsvinsten). I mars år 2000 ansågs bolagen i
IT-indexet Nasdaq Composite i snitt vara värda 265
gånger årsvinsten och många bolag hade som bekant
ingen årsvinst alls.
IT-bolagens lokalhyra, utrustning och löner betalades
med lånade pengar. Så även reklamen för bolagens
hemsidor och bolagens köp av aktier i andra IT-bolag.
Och amorteringarna betalades även de med lån - nya
lån.
"Den nya ekonomin" - som
hyllades över hela världen - var inget annat än en
snabbt snurrande lånekarusell.
IT-bubblan spricker
IT-spekulationen nådde sin topp den 10 mars år 2000
när indexet Nasdaq Composite steg till kursrekordet
5132 punkter.
Den 11 mars sjönk Nasdaq plötsligt tillbaka för att en
tid senare börja svänga upp och ned med fem, tio
procent per dag. Veckan den 10-14 april störtdök
Nasdaq. På fem dagar rasade det med hela 25 procent.
Fredagen den 14 april - årsdagen av Titanics
förlisning - föll Nasdaq med tio procent och på fem
veckor hade indexet nu rasat med sammanlagt 37
procent. Aldrig någonsin hade ett stort index sjunkit
så snabbt från sitt all time high.
IT-bubblan hade spruckit. USA-börsens värde hade nu
smält ihop från 18 till 16 biljoner dollar. Detta ras
skulle ha kunnat utplåna Stockholmsbörsen fyra gånger
om.
Som i alla stora kraschers början behöll småspararna
sina aktier - man köpte t.o.m. ännu fler
IT-aktier - medan flera av världens absolut
skickligaste placerare, bland dem George Soros, Julian
Robertson och Warren Buffett, vräkte ut sina tunga
aktieinnehav och flydde fältet.
Så kom det sig att de stora finansiärerna inte längre
fanns till hands att bekosta IT-bolagens underbara
lekstugor och att den unge man som tänkt
börsintroducera sin cykelbudsfirma som ett IT-företag
fick skrinlägga sina planer.
Allt går igen. 1920-talets
spekulation i radioaktier
har upprepats i vår tids spekulation i
IT-aktier.
Åren 1924-29 steg RCA från 5 till 110 dollar för
att sedan
falla ner till under 5 dollar per aktie.
Hemliga stödköp
Både Nasdaq och Dow Jones aktieindex - vilket nått
sitt kursrekord 11723 punkter redan den 14 januari -
rekylerade uppåt i slutet av april men steg inte
till de gamla höjderna, trots att Nasdaq då och då
drog iväg uppåt med fem eller åtta procent på en
dag.
USA:s centralbank gjorde under sommaren vad den
kunde för att hjälpa spekulanterna. Man höjde
visserligen räntorna, men i skymundan ökade man
penningmängden. De nya pengarna avspeglade sig dock
inte i några nya börsrekord.
Den 12 oktober hade Nasdaq fallit under vårens
lägstanivåer till 40 procent under sin kurstopp,
medan Dow Jones låg 18 procent under sin
högstanotering. Dagen därpå, fredagen den 13
oktober, årsdagen av kraschen 1987, steg plötsligt
Nasdaq med åtta procent och Dow Jones hakade på.
New York Post passade på att tacka Federal Reserve,
USA:s centralbank, för att man räddat USA-börsen med
sina hemliga stödköp. Uppfattningen att
centralbanken kunde styra börsen var grundmurad i
alla läger.
Men USA-börsen hade goda skäl att falla: oljepriset
steg, ett krig hotade i Mellanöstern och företagen
började vinstvarna.
Det allt överskuggande problemet var dock att en
skuldkris börjat göra sig gällande. Räntan på osäkra
lån sköt i höjden. Bolag med dystra utsikter kunde
nu få betala upp till 30 procent i ränta. Även stora
bolag som Xerox och Eastman-Kodak stötte på problem
att låna nya pengar.
Större än kraschen 1929
I mitten av november föll Nasdaq-indexet genom
3000-nivån och snart var fallet 45 procent. Hela
USA-börsen hade vid det här laget minskat med fyra
biljoner dollar i värde sedan vårvintern år 2000.
Nasdaq-indexet med sina drygt 4300 aktier var den
plats där spekulationen nått allra längst. På
kurstoppen i mars år 2000 hade Nasdaq varit värt 6,6
biljoner dollar - en fjärdedel av världens samlade
BNP.
Nasdaqs sanslösa uppgångar hade fått amerikanen att
känna sig rik. Han hade räknat med att "vinsterna på
papperet" var reda pengar. Precis som på bankboken.
När Nasdaq kraschade kände sig "the average Joe"
plötsligt fattig och drog ned på sin konsumtion.
Presidentvalet den 7 november bekräftade ordspråket
en olycka kommer sällan ensam. En månad efter det
att valet hållits visste ingen vem som vunnit. USA
framstod plötsligt som en bananrepublik - ett
illavarslande framtidstecken.
Onsdagen den 29 november rasade Nasdaq-indexet ner
till 2643 punkter. Därmed var Nasdaq-kraschen lika
stor - 48,5 procent - som Wall Street-kraschen 1929.
Dagen därpå föll indexet till 2523 punkter och
kraschen var nu över 50 procent - alltså större än
kraschen hösten 1929.
Greenspans hybris
Några dagar in i december började Nasdaq att stiga
vilt. En dag med över tio procent. Den största
dagsuppgången någonsin. Det som låg bakom denna
uppgång var ett tal av centralbankens chef Alan
Greenspan.
Greenspan redogjorde tämligen oförblommerat för sina
planer att än en gång rädda USA-börsen. Dessa planer
bestod förutom av de sedvanliga räntesänkningarna
också av ökad penningtryckning och tydliga order
till bankerna att låna ut de nya pengarna.
Greenspan fortsatte alltså att bekämpa eldsvådor med
bensin. Precis som 1920-talets Federal Reserve
gjort. Han framstod allt mer som en man drabbad av
hybris, en man vilken med suveränt förakt exakt
upprepade den politik som lett till kraschen
1929-32.
När detta skrevs, den 11 december år 2000, var dock
förtroendet för Greenspan bergfast. Nasdaq och Dow
Jones skulle med hjälp från centralbanken sätta nya
kursrekord. USA:s ekonomi skulle "mjuklanda" och
inte kraschlanda.
Var Nasdaq-kraschen
år 2000 början på
en global finanskrasch?
Fall med 90 procent
Det ser i dag tyvärr ut som att Nasdaq-kraschen år
2000 är början på den globala krasch som det varnats
för på dessa sidor sedan sommaren 1998.
Eftersom varje storspekulation slutar med att
kurserna faller ned till en nivå lägre än den som
rådde när spekulationen började, måste man dra den
skrämmande slutsatsen att USA-börsen med tiden
kommer att falla ned till de nivåer som rådde innan
1982 - alltså det år spekulationen för USA:s del
sköt fart.
Ett sådant scenario innebär att såväl Nasdaq som Dow
Jones skall falla med över 90 procent från sina
kurstoppar - vilket torde ta åratal eller decennier
i anspråk.
Till skillnad från Nasdaq kan dock Dow Jones index
eventuellt göra en serie nya rekord innan också de
stora bolagens aktier följer IT-aktierna ner i vår
tids väldiga börskrasch.
Ingen vanlig krasch
Det måste betonas att den börs- och fastighetskrasch
USA har framför sig inte är någon "vanlig krasch"
eftersom den i grund och botten inte är
konjunkturell utan strukturell. Problemet är kort
sagt att USA lever på lån och inte på sin
produktion.
USA:s centralbank kommer naturligtvis, precis som
vid den stora kraschen 1929-32, att tillsammans med
Vita Huset och Wall Street göra allt för att rädda
USA:s ekonomi, men ingen kan i längden rädda en
låneekonomi (inte ens genom manipulationer).
Olyckligtvis är USA:s ekonomiska utgångsläge i dag,
vintern år 2000, betydligt sämre än 1929. Här är de
viktiga skillnaderna mellan då och nu:
• Sommaren 1929 hade USA ingen inflation; hushållen
sparade mer än de spenderade; företagens vinster
ökade och deras skuldsättning var låg; USA hade
väldiga handelsöverskott och var världens största
långivare.
• Vintern år 2000 ökar USA:s inflation kraftigt;
hushållen gör av med mer än de tjänar; företagens
vinster har börjat planat ut och företagens
skuldsättning är hög; USA har väldiga
handelsunderskott och är nu världens största
låntagare.
Ju mer man skärskådar USA:s "ekonomiska under" desto
klarare växer bilden fram av ett land som lever över
sina tillgångar, fuskar med sin ekonomi och vars
största bedrift under de senaste 18 åren varit att
bygga upp ett Mount Rushmore av skulder.
BÖRJE LINDSTRÖM
POST SCRIPTUM: I juni 2014 – 14 år efter att artikeln
här ovan publicerats – började det äntligen gå upp
för världen att USA:s "ekonomiska under" byggt på
skulder och inget annat än skulder. Ändå steg
dollarn. Dollarn var ännu en tid den minst dåliga
valutan.
LÄS OCKSÅ: Börsbubblan
i USA (artikel från år
1999 om den våldsamma aktiespekulationen i USA)
|