|
L Å D A N
|
|
Börskurserna styr mänsklighetens humör
världsspekulationen
Stockholm 21 februari 2000
Stora upp- och nedgångar på världens
aktiemarknader har en klar och tydlig påverkan på
mänsklighetens humör.
I juli 1932, den tidpunkt dåtidens
världsomspännande börskrasch nådde sin absoluta
botten, hölls val i Tyskland. Med 13 745 000 röster
och 230 mandat i riksdagen mer än fördubblade
nazisterna den framgång de vunnit i septembervalen
1930. Varken förr eller senare skulle Hitlers
demokratiska popularitet nå så högt - när börskurserna
började stiga igen tappade nazisterna röster och
därefter infördes som bekant ett enpartisystem.
Den tyska nazismens frammarsch under perioden 1929-32
är ett exempel på börskursernas inverkan på det
sociala humöret, men det finns en rad andra bevis för
hur stora upp- och nedgångar förebådat än
fredsoptimism, än krigsmuller.
Den franska revolutionen 1789-99 följde i spåren på
börskraschen 1720-84 (den s.k. Söderhavsbubblan i
England 1718-20 och Mississippibubblan i Frankrike
1717-20 var startskotten till denna väldiga nedgång).
Första världskriget och den ryska revolutionen hade
även de föregåtts av globala börsnedgångar. Det
nordamerikanska inbördeskriget 1861-65 började sex år
efter en 24 år lång börsnedgång - börsen föll som mest
med 74 procent.
En förklaring till dessa samband är naturligtvis att
de stora krascherna sopar bort medelklassens
tillgångar och därför - den dag nedgången är ett
obestridligt faktum - föder en social oro och en
närmast ursinnig ilska.
Att krigen och revolutionerna oftast inte inleds på
kraschbottnen, utan först några år senare kan
förklaras med att det tar en viss tid att politiskt,
socialt och militärt organisera den kollektiva ilskan.
Arga tyskar på marsch i den stora kraschens
skugga.
Tyskarnas humör i slutet av 1930-talet var ett helt
annat än i decenniets början och få ville nu ha krig,
men processen som nära 14 miljoner arga tyskar startat
den 30 juli 1932 var omöjlig att stoppa när den väl
vunnit momentum.
Höga börskurser - korta kjolar
På samma sätt som väldiga börskrascher försämrar
mänsklighetens humör, förbättras humöret av de stora
uppgångarna. 1920-talets börsyra på Wall Street
avspeglade sig i Charles Lindberghs ensamflygning över
Atlanten, ljudfilmen, de korta kjolarna, frihandel,
drömmen om en evig fred, projekterandet av Empire
State Building, etc.
Vän av ordning invänder här att det inte är
börskurserna som styr denna utveckling utan den
underliggande ekonomin. Studerar man börsstatistiken
finner man dock att ekonomiska nedgångar alltid sker
efter att börserna fallit och inte innan - liksom
börsuppgångarna alltid sätter igång långt före
ekonomin återhämtat sig.
Att stigande börser höjer mänsklighetens humör och att
sjunkande kurser sänker det, kan vi finna en rad
exempel på under de allra senaste decennierna.
1960-talets positiva humör var knutet till dåtidens
uppgång på världens börser och avspeglade sig i allt
från tron på att människan inom kort skulle bygga
kolonier på månen, till den tidens glada och sorglösa
populärmusik.
När så de globala börserna började vika nedåt i
1960-talets slut tog det sociala humöret samma väg.
The Beatles - som i sina första LP-skivor kongenialt
uttryckt tidens optimism - upplöstes; Lennon-McCartney
blev närmast dödsfiender; hårdrocken kom och tidigare
fredliga FNL-aktivister sökte sig till brutalt
revolutionära partier.
Den internationella börsnedgången fortsatte till
1970-talets mitt och medförde, som den minnesgoda
läsaren vet, även oljekris, skenande inflation, Nixons
fall, Baader-Meinhof-ligan, bombdåd och flygkapningar,
aggressiv punkmusik, etc. Det dåliga humöret tog sig
till slut också uttryck i kriget mellan Iran och Irak.
Exemplet Ny Demokrati
1970-talets människor kunde aldrig tro att
börskurserna ett par decennier senare skulle vara
allas angelägenhet. De kunde heller aldrig föreställa
sig att vi mot 1900-talets slut, under den största
globala börsuppgången någonsin, skulle få se
Berlinmurens och Sovjets fall, öststatssystemets
avskaffande, en arab och en israel dela Nobels
Fredspris, Syd-Afrika avskaffa apartheid och välja
Nelson Mandela till president, IRA lägga ner vapnen
och de genom århundradena alltid lika krigsgalna
européerna ta ett ystert danssteg mot ett Europas
Förenta Stater genom att införa euron och kalla
unionen "ett fredsprojekt".
Alla dessa exceptionella och i huvudsak positiva
händelser beror av det synnerligen goda globala
humöret och detta beror i sin tur på den
exceptionella, globala börsuppgången.
Man måste här understryka att alla längre uppgångar på
världens aktiemarknader - och alla längre nedgångar -
har olika styrka och olika karaktär.
Den långa uppgång vi i dag befinner oss i slutfasen av
började på kraschbottnen 1932 (men i ett större
perspektiv i 1700-talets slut). Uppgången har under
vägen korrigerats ett antal gånger, bland annat på
1970-talet, och har sedan 1980-talets början av allt
att döma inlett sin sista, väldiga uppåtfas.
Börsnedgången i 1990-talets början var t.ex. bara en
reva i ett då ännu inte färdigvävt mönster, utom i
Japan där mönstret nu var klart - Tokyo-börsen inledde
1990 en krasch som pågår ännu i dag, år 2000. Det
tidiga 1990-talets globala börsnedgång förde också med
sig inbördeskriget i Jugoslavien 1993 och, för
Sveriges del, en skenande statsskuld och en
nedmontering av välfärdssamhället. Svenskarnas humör
förändrades märkbart. Ny Demokrati är ett litet men
tydligt exempel på detta.
Ny Demokrati bildades när den svenska börsen rasade.
Partiets framgångar ökade i takt med börsnedgångarna.
När sedan kurserna började stiga i slutet av 1992
försvagades Ny Demokrati för varje ny börsuppgång. I
slutet av 1990-talet var partiets saga all - börsen
slog nya rekord, det sociala humöret var återställt
och tron på framtiden var monumental.
(Det tidiga 1990-talets globala nedgångar var
naturligtvis av en betydligt lägre magnitud än
1930-talets, vars kvardröjande mörka sociala sinne
resulterade i Andra Världskriget, i Stalin och Hitlers
massutrotningar, i atombomben och i miljontals döda på
slagfält från Ardennerna till Iwo Jima.)
Börskrascher och militär upprustning
Att aktiebörserna påverkar världens humör är måhända
en halvt förkastlig, halvt skrämmande tanke, men den
kan som möjligen framgått ledas i bevis.
Tyvärr är det otvivelaktigt så att stora börskrascher
förebådar social oro och ökade motsättningar mellan
samhällsgrupper, länder och världsdelar. Dessa skärpta
motsättningar har praktiskt taget alltid resulterat i
krig.
Väldiga börsrörelser - upp eller ned - är således en
indikation på vad som så småningom kommer att ske med
världens humör.
Effekterna av det dåliga humör som med viss
eftersläpning följer på en finansiell krasch har vi
under 1999 och 2000 sett i länder där börserna
kraschade stort hösten 1998 - Ryssland och Indonesien
är två exempel. Den dag den kommande, stora kraschen
blir ett kännbart faktum för världens befolkning
kommer antalet globala konflikter att dramatiskt öka
och länder som i dag vill nedrusta sin krigsmakt
kommer i likhet med dagens Ryssland att inleda en
upprustning.
Förluster av sparkapital, hus, arbete och
bostadsrätter kommer att följa i den stora kraschens
spår. Dessa förluster är vidriga, men det allt
överskuggande är inte de enskilda individernas ekonomi
utan spörsmålet om hur vi alla som individer i
samverkan skall hantera ett globalt dåligt humör.
Detta kan, om det vill sig illa, bli det gryende
2000-talets enskilt viktigaste fråga.
BÖRJE LINDSTRÖM
|
|
